Revolutionen inställd på grund av lunch..

resa hudlös

2010-01-22T21:22:00.004+01:00

Hudlös på tåget mellan malmö och göteborg, runt den hudlösa kroppen en aura av katastroftankar, katastrofkänsa. I sätet framför en skrikande, skrattande nappande 2-åring, den totala hudlösheten gör det omöjligt att värja sig och tårarna stiger vid varje så välbekant barnljud. Känner mig överraskad, överrumplad över att de ljud som jag tycker är min dotters kan åstakommas av vilket barn som helst och över intensiteten i mina mammareaktioner.

Hudlös sträckläser jag Ann Heberlein, om en resa som handlar som handlar om att lämna sitt barn på riktigt, och jag gråter och gråter så diskret jag förmår, torkar, blinkar, blinkar, blinkar, snyter mig, låter håret falla ner för ansiktet.
Allt förvärrar och försvårar, min hudlösa kropp kan inte värja sig mot detaljer. Mannen på min vänstra sida som påminner mig om min pappaa, en ren sträv doft från hans jacka, snälla ögon något i rösten.. Barnljuden framför mig, bokens sorg som gör ont, kan inte värja mig eller hejda mig.

Damen bredvid är norsk och vänligt men jag vill inte. Har ingen lust till möten, samtal, människor, sånt som är fint att vilja, utvecklande.
Jag vill sånt förr när jag åkte tåg, inte längre.
Vill bara möten med dom jag redan älskar. Orkar inte ta in, förundras och förföras av livsöden.
Endast i textform.

Kommer hudlös fram till göteborg och boken är slut, sista sidan och jag är utslängd i verkligheten vimmelkantig av upplevelsen att läsa en roman från pärm till pärm, så länge sen. Ett annat liv. Utan henne. Som jag gråter över att åka ifrån nu. Tänker katastroftankar kring, tänk om något händer mig, händer henne. Någonstans anar jag att det bara är början, att det här med att vara förälder kommer att vara så hårt och svårt så många gåner. Bara början....

Näsdukar och servetter slut, droppar på fleeceärmen, ingen som ser på tomt värmlandståg. Tung, tung snö utanför fönstret och inuti lusten till orden och tangenterna. Känns retfullt att något måste göra lite ont för att vilja skrivas, att vardagen utan avbrott som jag älskar och är glad att jag älskar inte räcker till för att vilja skriva något alls, inte minsta lilla.
Jag väljer ändå vardagen.

Men jag känner mig plötsligt väldigt trött.

döden döden

2009-08-15T22:54:00.004+02:00

Jag vet inte om någon fortfarande läser, men jag antar att det spelar mig ganska liten roll, jag har ju aldrig bloggat för massorna, jag vet inte för vem eller vad jag har bloggat, antagligen för att jag tycker om att se mina egna ord på skärmen. Och jag lever fortfarande gott på gamla komplimanger.

För första gången är det med ett litet stråk av oro som jag välkomnar hösten. Redan nu i Augusti är mörkret utanför fasadbelysningens bleka ljuskägla så oerhört kompakt. Sen vi flyttade in i April och storögt betraktad de fantastiska explosionsartade skiftningarna i trädgården och det omgivande landskapet har det känts så fantastiskt självklart att bo och leva här, men jag vet inte hur det kommer att kännas med den första snön och halka och mörker mörker mörker.

Här finns inga gatlyktor.

De ljusa nätterna är mörka nu och rapsen är skördad liksom sockerärtorna och igår kände jag för första gången iår att det fanns ett stråk av kyla mitt i den brännande eftermiddagssolen, och jag tror nog iallafall att hösten kommer att bli fantastisk, alla fält som fått stubbfrisyr med anstrykning av silver och snart kommer de dova brända färgerna att explodera utanför våra fönster på samma sätt som grönskan gjorde i våras. Det blir bra. Det är bara det att jag alltid trott att trettioårskriser handlade om rynkor och vuxenfobi, och inte så mycket om döden. Jag vet inte ens om den här, nästan teatralt tonårsmelankoliska tankedragningen mot döden är min trettioårskris.
Men jag tänker mycket på döden plötsligt, det gör jag. Och jag blir lite rädd. Och när jag sitter på bänken i hörnet av kyrkogården med den vidunderliga utsikten över silverfälten så tänker jag att jag kanske vill begravas där, och att jag verkligen vill leva ett långt och lyckligt liv först.

Men vem vill inte det...

(Och ibland är det fortfarande så svårt att acceptera och förstå att inte du fick det.)

fjärde årsdagen

2009-04-18T19:35:00.002+02:00

På den fjärde årsdagen bloggade jag inte. Jag glömde dig inte, men jag bloggade inte. Jag grät inte heller. Om man blir egocentrisk av att ha något som växer i magen så blir man upptagen av nuet och häret av att ha någon som ålar omkring på golvet på jakt efter sladdar och dammtussar och pappersinsamlingar osv

Funderar mycket på vad du skulle tyckt om huset. Gissningvis som alla andra, att det hus vi tillslut hamnade i var oerhört mycket bättre och finare än det huset vi tänkt oss från början. Så du skulle nog tyckt om det. Eller iaf tyckt att det passade mig och min familj. Det gör det också. Väldigt bra.
På bara några dagar har den söta lilla trädgården som skiljer huset från åkrarna och ängarna fullkomligt exploderat i grönska, men jag ska inte fördjupa mig i det eftersom jag aldrig varit någon stjärna på att skriva naturromantiska skildringar.
Annars har jag kastat bort den blå täckjackan som jag ärvde efter dig efter alla dom här åren. Det var lite jobbigt, fastän jag vet att du hade velat att jag skulle kastat den för länge sen, eftersom den var helt trasig. Det är skönt att du inte gillade att spara på massa grejer, att du försökte övertala mig att kasta skräp, jag tänker på dig när jag är tvungen att rensa, att du skulle tyckt jag är duktig när jag slänger, det gör det svåra lättare.

I vissa saker sitter det dock för mycket minnen, även om sakerna är trasiga, det gör det lätta svårare..

tre år

2008-02-21T19:42:00.002+01:00

Detta är mitt tredje blogginlägg på årsdagen av din död.
Tre år har alltså gått.
Jag vet inte vad jag ska skriva idag. Man blir så egocentrerad av att någon bor och växer i ens mage, någon som kan vinka ivrigt mot en från en ultraljudsskärm. Jag vet inte vad du skulle ha att säga om saken. Jag vet att du skulle tyckt det var förskräckligt att jag fryser så mycket, men jag sover med duntofflor på, duntofflor som jag en gång gav till dig i julklapp eftersom du frös. Så jag tänker på dig varje kväll när mina fötter glider ner i dom .
Mörkblå duntofflor med vita stjärnor på.
Från Åhlens...
...Och det räckte ändå med att skriva lite om duntofflorna för att tårarna ska börja rinna. Jag gråter fortfarande ibland av Seinfeldt och av duntofflor, skavsår och saknad. Även om det inte är lika ofta nuförtiden så händer det fortfarande.

att vända hem

2007-12-31T22:49:00.000+01:00

Mellan Uppsala och avesta satt det en tant snettmittemot mig på tåget hem. Hon hade just sådana där kinder som jag drömmer om att jag ska få en gång, precis som jäst vetedeg som rynkats av att något petat i den. Stoppat i ett russin kanske. Så säckar den liksom ihop lite där vetedegen, men bara precis där. Jag tror sådanna kinder måste vara det mjukaste man kan ta på. Hon hade också så snälla ögon och hon tittade rakt på mig varje gång jag såg åt hennes håll och något var det i mig som redan var så nära gråtgränsen att jag vände ansiktet mot rutan, mot landskapet utanför men liksom snälla ögon och vetedegskinderna var det något med det vackra utanför som gjorde att jag inte kunde hålla ihop utan svämmar över av hemvändarnostalgiska tårar som jag gör mitt bästa för att torka bort hela tiden på det fullpackade tåget och allt men tanten ser. Jag vet att hon ser. Och hon ler litegrann och jag torkar och torkar. Diskret.

Kanske är det inte en slump att det är första gången på många år som jag bestämmer mig för att gå ut på juldagen i min lilla hemkommun. Juldagen. Hemvändardagen. Och jag tror inte att det är någon slump för det är första gånger som jag känner att jag är en hemvändare, att jag vänt hem och att jag står litegrann för min längtan hit, där någon doppat varje trädgren och grässtrå i vispat ägg och sedan i strösocker så att det välkommnar mig som ett sagoland, vackert skulpterat i hundra nyanser av glitter och vitt.

Jag vet inte heller om det var en slump att jag efter mitt hemvändande ger mig av till göteborg med något litet och hoppfullt i bagaget, precis som en annan gång. Den här gången köpte jag inte en almanacka att anteckna eventuella besvikelser i.

människor, färger

2007-11-21T20:21:00.000+01:00

Senaste tiden har jag tänkt mycket på vad jag tycker om människor. Inte några särskilda människor alltså, utan människor som fenomen. Invändningen mot hela det resonemangen kan såklart vara att fenomenet människor består av en stor bunt särskilda människor. Men vem bryr sig.

Jag hade en teori om att det hade med ljuden att göra. Människoljuden. Jag kom på mig själv med att älska människor när jag hade mp3-spelaren med musik i öronen. Verkligen jättemycket tyckte jag om människor då. På bussen, på värnhemstorget, längs cykelvägar och i kungsgatans allé och på coop tyckte jag om dom. Men min teori höll inte, för i kommentarsfunktionen, i bloggar och på nyhetssajter, där låter inte folk, där behövs ingen musik för att stänga bort några ljud. Och ändå är människor förskräckliga där. På ett kallt, lysrörsvitt och tröstlöst sätt, som får mig att vilja göra sönder något, bända loss A och mellanslag och 8 och * från tangentbordet tillexempel. Kanske bända loss ännu fler tangenter från alla som sitter och skriver argt och elakt och ogenomtänkt och platt, om "dagens samhälle".

På jobbet är allting som ett litet universum med människor som jag också pendlar mellan att älska och avsky. Helt ärligt känner jag oftast en ganska innerlig kärlek för en stor del av mina kollegor, också de som jag kortare stunder blir sådär isblått frustrerad på. Eller om det är mer orange den är, frustrationen.
Underligt nog så inkluderar jag aldrig barnen på jobbet i dom här funderingarna om mänskligheten. Jag vilar ganska trygg i den sköna förvissningen att dom, som bits och rivs och sparkas, ändå så tydligt gör så gott dom kan. Det är ju definitivt mer än man kan säga om människor i stort.

en elegi

2007-10-23T21:42:00.000+02:00

Det var något som jag skulle skriva här idag tänkte jag. Någongång under dagen kom jag på en mening som blev så bra så jag ville ligga med den, eller åtminstone skriva upp den, men jag gjorde varken eller och nu har jag ingen som helst aning. Försöker tänka vad jag gjort under dagen, jag har en känsla av att det var utomhus och under första halvan av dagen, men jag får inga ledtrådar. Jag tänker att kanske var det något om träden och löven och hösten och frosten men det var det inte och inte om Bob Hansson heller, det var något enkelt som bara råkade vara viktigt och fint. Så är det med det viktiga och fina, det sveper genom huvudet, rasslar ut genom det torra röda hösthåret och är försvunna igen.

Powersöndag

2007-10-06T13:26:00.000+02:00

Förra helgen hade jag en söndag som lätt skulle platsat i söndagsbilagornas "min-power-söndag" eller "mitt helg-mys" eller vafan allt dom nu heter. Ni vet, där kändisar räknar upp vad dom gör på helgen, timme för timme. Oftast verkar dom ha helt sjuka vanor, för inga normala människor är sådär hurtiga och nyttiga och mysiga varje jävla helg. Men i söndags var jag det. Iallafall ganska. Döm själva.

8.30. Går upp. Anders ligger kvar och sover, jag äter frukost, ekologisk yoghurt med fairtrademüsli, kaffe och grapefrukt.

9.00 Tar bilen upp till Landskrona där jag pysslar lite med Harley (världens sötaste ardennerhäst) innan vi tar en dryg timmes ridtur i Saxtorpsskogarna. Vi lyckas faktiskt rida precis mellan två regnskurar.

11.30 Hemma igen. Äter lunch, Italienska färsbiffar och pasta. (Tvingar i den nyvakna anders mat också).

12.30 Känner att jag nu skulle kunna slappa lite utan dåligt samvete, men har faktiskt ingen lust så jag far runt i lägenheten och städar en stund

13.30 Blir rastlös och åker ner till Ribbersborg och går en rask promenad längs stranden och lyssnar på radio. Avslutar med att gå till Kallbadhuset för att basta och bada i havet.

16.30 Hemma igen. Fortfarande överskottsenergi. Övar lite magdanssteg i vardagsrummet. Börjar laga pastasallad till middagen och plockar ihop lite saker inför den kommande veckan. Lägger fram kläder till morgondagen, städar lite till.

17.00 Äter pastasallad

17.45 Går till körrepetitionen, sjunger glatt i två timmar och känner mig lite hes men fortfarande pigg och glad när jag går hem.

20.30 Kollar på Parlamentet

21.30 Går och lägger mig. Svårt att somna, sover uruselt när jag väl somnat.

Nu är det helg igen, men idag har jag redan nu vid lunchdags börjat närma mig maxdosen värktabletter av båda sorterna. Försökte mig på en promenad men vände efter en stund. Jävla mensvärk alltså...

Part II

2007-08-11T22:14:00.000+02:00

Alltså jag vet om att det egentligen är såhär att det finns en lag som förbjuder tjockisar att vara nöjda med sig själva, men jag tycker det är så svårt att inte bryta mot den ibland. Jag är ju så härlig liksom.
Ta bara det här med att man i del två av "The no diet-diet" som jag skrev om innan måste definiera sig själv genom en massa motstående egenskaper. Det börjar så fantastiskt med att man ska avgöra om man är lugn och avslappnad eller energisk och aktiv. Jag är helt säker på att jag är lugn och aktiv. Liksom vilket helt fantastisk kombination, eller hur? Lugn och Aktiv. Det måste vara det ultimata. Så jag kan inte välja. Vilket gör det svårt, eftersom veckans uppgifter går ut på att man ska avgöra på vilken sida om dessa skalor man befinner sig och sedan agera som om man stod på motsatt sida. Hajar ni? Så om jag nu vore lugn och avslappnad så skulle jag prova på att vara energisk och aktiv för att bryta vanan.
Jag konstaterade att jag befann mig på en välsignad mittpunkt och letade vidare efter nya egenskaper. Hur var det med Säker/Osäker? Läser mig till att om man är osäker på vilken sida man tillhör så ska man försöka föreställa sig de två alternativen och se vilket agerande som framkallar mest oro och motstånd och välja detta. Ju jobbigare det känns dessto större viktnedgång är parollen!
Men jag tycker inget av det verkar särskilt jobbigt. Jag läser igenom exemplen igen. Att vara säker innbär bland annat att ta plats, ta beslut, säga sin åsikt osv. Känns det jobbigt? Jag tänker på mig själv på jobbet... Nej. Det känns inte jobbigt. Jag tar plats, tar beslut och har åsikter. Så då borde det blir osäker jag ska leka för en dag. Men känns det jobbigt? Att låta andra ta beslut, uttrycka sig vagt, säga att man faktiskt inte vet... Jag har liksom inga problem med det heller. Så jag befinner mig i någon sorts välsignad mitt också här, liksom mellan motpolerna Bestämd/Flexibel, Konventionell/Okonventionell och Gruppcentrerad/Individcentrerad. Horray för mej. Jag är en levande kompromiss. En medelväg i bröderna Herreys gyllene skor.

Men det fanns faktiskt två exempel där jag kunde bestämma mig. Det ena var Spontan/Systematisk. Där ska det faktiskt bli spännande att försöka ta fram det systematiska i mig. Om jag hittar det. Tror det ligger väldigt väl dolt. Det andra var Extrovert/Introvert. Dock tror jag inte att det kommer höjas så många ögonbryn om jag försöker hålla mig på den introverta sidan av livet för en dag. Så himla ovanligt är det inte att jag håller mun, det är bara det att det oftast är för att jag har vaknat på fel sida, eller för att jag är koncentrerad på något jag gör. T.ex jobba.

Jag återkommer med rapport om hur det gått för mig.

Easygoing

2007-08-11T21:30:00.000+02:00

Nu ska ni få höra om min vecka, pojkar och flickor!

Jag följer för tillfället "the no diet-diet", vilket torde passa mig eftersom jag inte är så förtjust i bantning.

The no diet-diet går ut på att man ska bryta en massa vanor och så blir man en smalis. Smalisar bryter nämligen sina vanor hela tiden, eller dom har typ inga vanor enligt boken.
Som utbildad arbetsterapeut känner jag från början en viss skepsis eftersom jag fått lära mig att vanor är något sunt, något naturligt, eftersträvansvärt och tidssparande. När någon råkar ut för sjukdom eller olycka så kan man inte längra utföra sina vardagsaktiviteter enligt samma vanor och det är liksom lite där arbetsterapeuten kommer in. Vi hjälper till och bygger upp, lär in, lär om, tränar upp just vanor.
Men, tänkte jag sedan, att bryta lite vanor är iallafall en metod som inte är direkt skadlig och kontraproduktiv som i princip alla andra bantningsmetoder är, jag kommer iaf inte att förstöra någon ämnesomsättning. Troligtvis. Så jag testar.

Jag hade först tänkt börja med boken på semestern, men tänkte sen att på besök i ett land man aldrig varit i så kan man ju anklaga diverse saker för sitt kroppsfett, men just där och då är det nog iallafall inte ens vanor som är boven, för dom är ju ganska svåra att upprätthålla i främmande land, så jag väntade tills jag var tillbaka i vane-vardagen.

Och var ska jag börja? Boken är amerikansk. Och kanske skulle jag vara en smalis om jag bodde i USA, vad vet jag, men jag har till och från i veckan känt mig en smula förolämpad av boken.
Metodens första vecka får man iallafall små uppdrag varje dag. En dag fick jag den FANTASTISK OUPPNÅELIGA uppgiften att promenera 15 minuter. Detta presenterades som något som författarna förstod skulle kännas svårt, men som kanske kunde revolutionera min syn på motion. Jag kände mig en smula förolämpad över att detta skulle vara något svårt och vanebrytande, men i USA har dom ju inga trottoarer har jag hört så man får väl försöka att inte ta åt sig.
En annan dag var det TV-tittandet som skulle revolutionera min vardag. Jag gavs nämligen uppdraget att inte slå på TV:n på en HEL DAG. Alltså jag vet att det finns människor som skulle må dåligt av det, men jag kollar inte på TV så väldigt mycket, och absolut inte varje dag, så det var inte heller någon direkt utmaning, trots bokens lilla solskenshistoria om en kvinna som stängt av TV:n och fått massa gjort och upptäckt en helt ny dimension av livet. Grattis till henne hursomhelst. Verkligen. Men mitt liv hade redan innan fler dimensioner än den som visas på TV.

Det som visade sig vara en riktig utmaning var att låta bli kaffet en dag. Eller ja, det var faktiskt inte så svårt att låta bli att dricka det, men himmel vilka besvär jag fick av abstinensen. Den dagen gick jag och lade mig redan vid åtta på kvällen och somnade omedelbart, med en fruktansvärd huvudvärk och en kräk-hink nedanför sängen. Inte så spännande.

Oh, just det, veckans bästa var faktiskt att byta affär. Innan vi skulle åka och handla kände jag faktiskt ett visst obehag. Det kändes vagt jobbigt att inte åka till den ICA som vi normalt handlar på. Väl på plats var det som bortblåst eftersom jag kom på att det är typ det roligaste jag vet, att gå i nya mataffärer. Sånt tycker jag är spännande, sånt gör mig på gott humör. Tills vi kom till kassan. Och brutalt återupptäckte vad det var som fick oss att välja samma ICA alltid. SJÄLVSKANNING. Shit pomme, man vänjer sig fort av med att stå och svettas i en kö och plocka varor ner och så upp och så ner igen.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag verkligen borde vara smal redan. Eller så kanske man kan säga att om jag ska vara såhär tjock så borde jag sitta stilla framför TV:n mera. För att det ska passa The no diet-diet mallen.

Steg två i metoden har jag garanterat också synpunkter på men jag stretar på och lovar att återkomma snart!

I<3myjob

2007-06-06T22:28:00.000+02:00

Jag tänker mig att jag borde ha en autism-blogg också. Man kanske kan säga att jag samlar på mig material för att undvika att det blir för lite skrivit i den, med tanke på hur sällan jag tar mig tid att skriva här, och om jag har färdigt material att varva mina nya insikter med så blir det kanske en lite roligare blogg att följa. Om man är sjukt intresserad av autism då, som jag.

Om jag hade haft den där autismbloggen så hade jag kunnat skriva en del av det jag ska skriva här nu i den istället. Jag har varit på kommunikationskarneval. Jo, det är så nördigt som det låter och passade mig följdaktligen fantastiskt bra. Jag visste det skulle bli bra redan när jag satt mig i baksätet på den vita volvon fylld med arbetsterapeuter och kände axlarna sjunka och hela kroppen beredde sig på semester bara av känslan av att inte vara den som kör. Kunna blunda en stund i eftermiddagssolen som bränner mot bilrutan och utkämpar en chanslös strid mot den kyliga AC-luften. Utanför dansande lupiner och hundkex i dikena hela vägen upp genom skåne och halland till göteborg. När vi var framme var hela mitt nervsystem bombsäkert på att jag var på semester och jag gled runt i ett avslappnat och lättjefullt tillstånd hela tiden. Helt underbart. Trots detta (eller kanske tillochmed tackvare?), så var det alls inget fel på min förmåga att fokusera på vad föreläsarna sa och genast försöka foga alla fakta och alla påståenden till mitt eget förståelsepussel som jag lägger i huvudet, där allt jag hör går igenom följande process innan det varsamt placeras ut:

Passar detta in i vad jag vet? På vilket sätt i så fall?

Stämmer det med vad jag tror på?

Har personen som säger det några belägg eller
argument som gör att jag måste ändra något som jag
trodde jag visste sedan tidigare för att få det att passa in?

På vilket sätt kan jag omvandla det här till något som praktiskt kan appliceras på ett barn eller på verksamheten?
osv, osv..... osv.

Det är efter sådanna här tillfällen som jag ofta känner att jag har växtvärk i hjärnan och känslan av att man rört till mer än man lärt nytt brukar hålla i sig ett tag för mig, men tack vare att jag hade de andra tre arbetsterapeuterna med mig och fick den för mig ganska ovanliga chansen att ställa frågorna högt och framförallt att svara på dem högt så gick den känslan över ovanligt snabbt.

Konferensen gav också chans att möta människor som på olika sätt påverkat mitt intresse för autism, och mina karriärval. Jag fick möjligheten att blygt som ett barn be Eve Mandre att signera boken som jag köpte av henne. Eve Mandre vars arbete med personer med autism inom vuxenpsykiatrin fick mig ögonblickligen intresserad av autism för hundra år sedan när jag såg henne in action i tv-dokumentären om "Fallet Elisabeth". Det må låta som en efterhandskonstruktion men när jag den gången såg vad man kunde göra med pedagogik, att "vara" på ett visst sätt, i mötet med de här personerna där all annan "behandling" misslyckats så tyckte jag det var magi.
Jag tyckte det såg ut som mirakel då och vem vill inte göra mirakel?
Jag vet mer nu, och ser inte hennes arbete som magi, men jag kan fortfarande varför jag gjorde det då. Jämförelsevis är det fantastiskst. Man når fram. Och man gör det på ett sätt som verkligen försöker att inte kränka.

Jag träffade också Kerstin, som en gång i tiden var den som fick mig att bestämma mig för att bli just arbetsterapeut. När jag berättade det för henne så frågade hon om jag ångrade mig. Det gör jag inte. Men när jag verkligen tänker efter så sa Kerstin aldrig att jag skulle bli arbetsterapeut. Hon är arbetsterapeut, men vad hon faktiskt sa, var något i stil med att det väl är en bra utbildning, men absolut inget rak väg till att få arbeta med autism och datorer i kombination. Och det har hon nog rätt i, men det gör ju inte så mycket, för det blev en ganska rak väg för mig hursomhelst.

Dessa snabba möten kändes väldigt speciella, såhär tio år efter att mitt intresse vaknade och fem år efter att jag bestämt mig för att bli arbetsterapeut. Många andra som inspirerat mig svindlade också förbi i vimlet av människor och föreläsningar, Tomas Tjus, Mikael Heimann, Gunilla Thunberg, Gunilla Gerland och givetvis den alldeles underbara Pat Mirenda.

Men nu ska jag sluta namedroppa autismpersonligheter. Jag är rätt insnöad. Värre än mina kollegor jag hade med mig, vilket de konstaterade ganska snabbt.
Jag erkänner utan tvekan.

Och huset på andra sidan gatan utanför mitt fönster ser ut som husen gör i alfonsböckerna. Om ni minns. Jag minns. Alla dessa fönster. Ljus i några. Mörkblå natthimmel bakom. Innanför några av dem skolstartsnervösa barn. Kanske tillochmed någon skolstartsnervös fröken. Så ser det ut. Men jag längtar faktiskt till jobbet imorgon.
Och jag borde ha skaffat en autismblogg, för de få läsare jag har läser mig nog inte för att få sådana här autismavstickare. Om ni ens tar sig igenom textmassan utan att tappa intresset ska ni ha en eloge. Det här är rätt smalt och nördig men så intressant att det faktiskt förtjänar ett eget utrymme att veckla ut sig på.

Två år

2007-02-22T20:54:00.000+01:00

Kära Blixten
Igår var det den tjugoförsta februari och det innebar att det då var två år sedan dom ringde från sjukhuset och sa att ditt hjärta stannat och de inte hade gjort något åt det. Gårdagen var ändå ingen plåga, inte på samma sätt som förra året. Jag minns att jag pratade med dina föräldrar för ungefär ett år sedan om just det, att det är något särskilt svårt med första året, allt man måste genomleva utan dig. Första gången det är din födelsedag och du inte är där, första gången det är sommar och du inte står på nån strand och suckar medan jag ligger i vattnet, första gången jag fyller år och du inte är där, första julen osv. Avslutningsvis den där dagen då det gått ett år, och man inte kan förstå det. Och man genomlever allt igen.
Men så har det gått ett år, och saker är plötsligt inte första gången igen. Man vet att man överlever. Genomlever.
Så igår var inte så dramatiskt. Jag hade tänkt på dagen innan, men glömt det på morgonen och när jag på jobbet skulle skriva dagens datum i ett av barnens kontaktbok så stannade mina händer mitt i rörelsen när jag kom på det. Men sedan hände nått och jag fick lov att jobba vidare. Det är så med mitt jobb, det är inte ofta man hinner stanna upp så långa stunder och fundera. På gott och ont.
Dagen slutade dock mer dramatiskt. Jag måste ha sovit riktigt djupt, för när telefonen ringde strax innan midnatt så förstod jag inte alls vad det var som hände. Jag förstod inte förrän alla fem signalerna hade gått fram och telefonsvararen tog över, fastän den bärbara telefonen låg bredvid sängen. Jag hann bara se att det inte stod några siffror på nummerpresentatören utan bara skyddat nummer. På den halva minut som det tog för signalen att gå fram och mig att vakna hade hela min kropp iallafall hunnit reagera med fullt pådrag i hela det stressaktiverade nervsystemet. Över hela kroppen hade svett brutit ut, hjärtat slog så hårt så hårt, andningen häftig och ytlig i bröstet och i huvudet bara kaos, hjärtrytm och ett högt brus.

Men det var ju inte så mycket att göra. Jag hade inte hunnit svara, hade inget nummer att ringa upp, inget meddelande lämnades på telefonsvararen och ingen provade att ringa min mobil istället.
Jag vet inte vad oddsen är för att någon ska ringa fel från skyddat nummer precis innan midnatt just den här tvåårsdagen just till mig, men jag antar att det kanske inte är så konstigt som jag vill få det till. Kanske vill någon av mina vänner som läser vill kännas vid samtalet?

(Eller kanske kanske är det skyddat nummer där du är nu och kanske ringde du mig som en kommentar att jag inte uppmärksammat dagen tillräckligt. Jag undrar isåfall vad som hänt om jag hunnit svara...)

Hursomhelst är det faktiskt sant det jag skrev på kortet som jag la vid din grav. Jag tänker på dig varje dag. Två år. Varje.dag.

En lista

2007-02-18T21:33:00.000+01:00

Jag har snott en lista. Fyllerilista. Det här är min första lista, så ni som inte gillar listor kan inte klaga så mycket på just mig tycker jag. Jag har dock svårt att fatta mig riktigt kort ibland, så det blev visst mycket läsning. Hoppas ni har gott om tid.

10 Favoriter :
Färg: Rosa och Grönt
Mat: Tabouleh (libanesisk sallad, med persilja och bulgur bland annat)
Band: Band? Kassettband? Aha.. som ett rockband kanske... Tja, vad skulle det kunna tänkas vara... Äh, jag svarar blandband då. Som i kassett. Iallafall.
Film: Alltså jag måste nog säga "Livet är en schlager" här. Ja. Det blir den. Och alla beck-filmerna. Och "Snowcake".
Bok: Välja en bok? Är det meningen att man ska kunna det?
Sport: Frågesport :P
Årstid: Hösten
Veckodag: Torsdagar
Glassmak: cookie dough
Tid på dygnet: Pass.

9 För tillfället:
Humör: Trött_i_huvudet. En viss tisdagsirritation. Men ganska bra uppblandat med lite upprymdhet. Brukar bli så efter möten på jobbet.
Smak: I munnen? Eller vadå? Te isåfall...
Kläder: En fin tröja från indiska, grön och vit, som jag har fått många komplimanger för idag och bruna byxor
Bakgrund: Alltså, jag är kanske lite trög men jag förstår inte den frågan. Heller. Men framför mig breder iallafall värnhemstorget ut sig, med människor som skyndar till och från bussar, in och ut ur mataffären, bilar som bromsar in och accelererar vid rödljusen.
Nagellack: Nej.
Tid: Jag vet inte vad klockan kan vara. 20.00 kanske?
Omgivning: Sovrummet. Stök!! (suck).
Irritationsobjekt: Mig själv då... eftersom jag sitter här istället för att plocka undan i sovrummet.

8 första:
Bästa vän: Jag vet inte vem som var först. Men Anna har ju funnits kvar längst iallafall.
Screen name: Tess. Jag höll på med internet när det var så nytt så man kunde heta sånt man ville heta, och inte behövde nöja sig med typ _Tess_86_11111440 eller så. Ett tag hette jag Lynn21, shit pommes vilket fånigt namn. Håller mig till joleen nu.
Husdjur: Min familj har haft massa djur alltid, så det beror på vad man menar. Första helt egna, som var bara mitt och inte familjens var nog en råtta som hette Strindberg.
Piercing: Skulle väl vara nån fejkring som jag hade i underläppen ett tag i tonåren då.
Förälskelse: När jag var fyra eller fem år, minns det knappt själv, men det var nån kompis till min storebror som hette Per nånting... nått med Ris... (rishög? näe.. asch jag minns inte). Han var nog närmare 18 år då, så det blev av naturliga skäl inte så mycket av den förälskelsen.
Musik: Min första LP (jaja, det är gammalmodigt, jag vet) kan nog ha varit Lili och Sussie.
Bil: Min första egna bil som jag köpt är den som jag har nu, min fina flamencoröda Scoda. Jag ägde en bil innan, men den hade vi fått gratis. Den krockade jag sönder tyvärr..
Kyss: Första riktiga kyss var när jag var fjorton av någon som jag inte vet vad han heter och aldrig hade sett varken innan eller efter. På midsommar. Tyckte inte om det alls, gick hela vägen hem och spottade. Underlig upplevelse.

7 senaste:
Cigarett: Inte så länge sen som jag vill inbilla mig. Men det går rätt bra ändå. Med att sluta röka. Kan man säga. Inte perfekt, men rätt bra.
Mat: Quorngryta som anders hade på bordet när jag kom hem från jobbet (disciplin! håll dem kort! :P)
Dryck: Te! (Celestial Seasoning, Peach och Lemon blandat)
Biltur: Hem från jobbet för ett par timmar sen
Kyss: Jo, det är väl nån från anders då, men när... Igår kanske? Iförrgår?
Spelad låt: Magnus Carlssons bidrag till årets schlagerfestivalen. Stackars Magnus. Han som var så bra.
Tv-program: Nanny. Det är inte så mycket annat som kan få ner mig i TV-soffan nuförtiden. Det är typ Nanny. Och Nina, om hon sitter där.

6 Har du nånsin:
Dejtat nån av dina bästa vänner: Jag vet inte. Jag förstår inte riktigt hur det räknas, och jag orkar inte tolka frågan.
Brutit mot lagen: Ja
Blivit arresterad: Nej
Badat naken: Många, många gånger. Jag förstår inte ens frågan? Har inte alla det?
Varit med på TV: Javisst. Och berättat en rolig historia.
Kysst någon du inte känner: Ja, se avsnittet om den första kyssen bl.a.

5 nej tack:
Kläder: Inte så förtjust i shorts. Speciellt inte med strumpbyxor innanför. Inte på mig själv iaf.
Mat: Svårt för lever.
Musik: DJ Ötzi?
Dryck: Allt med körsbärssmak
Personlighetsdrag: Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det. Men nån sorts snålhet/egoism. Ni vet, "Varför ska jag betala för att andra ska vara hemma när de är sjuka" osv. Ni fattar vad jag menar. Eller?

4 saker:
Du gjorde igår kväll: Drack te, mockade, promenerade med hästen, duschade
Du kan höra just nu: Trafiken från gatukorsningen nedanför. Anders som slamrar med disken. Musik från datorn. Tangenttryckningar.
Du inte kan leva utan: Kaffe, te, ljudböcker och deodorant.
Du gör när du har tråkigt: Rotar i skafferiet, går och lägger mig, mirkar, ringer mamma.

Jaha. Man skulle inte ta fyra av varje. Det var fyra olika. Jaha. nu fattar jag. Sorri, men jag tänker inte sudda.

3 personer:
Du kan berätta allt för: Mamma(allt ska man inte berätta för mammor, men iaf), Anna, Anders, Johanna
Du tycker om: Alltså, jag tycker om jättemånga människor. Jag kan inte sätta mig och lista dom här. Och tänk om jag skulle glömma nån.
Du inte gillar: Ibland känns det som jag inte gillar nästan nån, men oftast tycker jag om alla. Iaf den kvinnliga halvan av befolkningen.

2 val:
Kaffe eller te: Jag kan absolut inte välja. Okej, måste jag? Då väljer jag te. Men jag kan inte leva utan varken eller.
Vår eller höst: Har jag inte redan svarat på den en gång typ? Höst..

1 önskan: Jag vet inte... ett nytt blått streck på rätt ställe?

norrköping

2007-02-12T15:43:00.000+01:00

Ibland saknar jag norrköping jättemycket, men det spelar ingen roll, för även om jag skulle återvända så hjälper inte det. Någonstans är jag mitt i längtan medveten om att det jag egentligen saknar inte längre finns kvar på platsen. Att åka dit och leta vore bortkastat, för jag letar egentligen efter en tid i mitt liv när jag fikade ofta, när jag tillbringade en stor del av min tid och mitt studiebidrag på norrköpings caféer. Jag skulle inte kunna återvända och fortsätta där jag var då, man kan inte återuppta redan levda episoder, om man tror det så lurar man sig själv. Människorna finns inte kvar. Iallafall inte alla, och iallafall inte redo, väntandes på mig någonstans kring skvallertorget.

Men jag kan återvända ändå, jag kan åka till graven, gå på stan med mamma, och jag kan slinka in nånstans och fika. Det kommer bli en bra helg.

Uppgörelse

2007-01-28T22:51:00.000+01:00

Kära blixten...

En gång så anklagade du mig för att inte bry mig om dig. Jag minns precis hur den sortens förtvivlan kändes. Hur en tung, tung hopplöshet tog all min energi och rann igenom kroppen och ut på golvet under mina fötter. Jag var förlamad en lång stund innan gråten kom, krampaktig och hopplös gråt som inte ville ta slut. Jag minns däremot inte hur det kom sig att du sa så, vad det var som för det ögonblicket fick dig att tro något sådan. Något måste det ju varit, men jag har glömt det. Det absurda i själva påståendet var så uppenbart, ändå var jag totalt försvarslös. Någonstans måste ju ens engagemang nå fram till personen man är engagerad i för att det ska vara något värt, och för ett ögonblick, eller kanske för en kväll, något dygn, trodde jag iallafall att jag misslyckades med att visa att jag brydde mig.

Jag vet nu att du visste. Men det här är en stor skräck för mig fortfarande, att bli anklagad för att inte bry mig om dom jag bryr mig om. Minsta misstanke att någon tvivlar på mitt engagemang gör mig alldeles svag och förlamad och övermannad av hopplöshet, för det går inte att försvara sig emot. Och det är tur att jag vet att du visste. Att även om jag inte räckte till, även om jag inte kunde hålla dig vid liv, så tror jag att du kände det i min närvaro, när jag höll din torra varma sträva hand på sjukhuset medan du fortfarande var vid medvetande.

Revolutionen inställd på grund av lunch

2007-01-28T21:03:00.000+01:00

Min blogg har en jävligt passande titel.
Jag gör inte så särskilt mycket revolution, och inte beror på det på något särskilt. Bara vardagen som liksom kom ivägen. Fan också.

Jag har tittat på dokumentären i två delar om feministiskt intitiativ och jag mår så dåligt att jag får tvinga mig att sitta kvar i soffan och titta färdigt. Det kan jag gott ha. Jag var inte där. Jag blåste inte upp en enda rosa Fi-ballong, jag delade inte ut några valsedlar, jag tog inga diskussioner med människor för att _försöka_få_dem_att_förstå. Vad jag gjorde istället? Jag åt väl lunch typ, medan kvinnorna i Fi jobbade dag och natt och blev hånade och förföljda, hotade och förlöjligade för den kampen som måste tas.

Jag minns att jag frågade min mamma om sjuttiotalet, om kvinnorörelsen, bh-brännande, demonstrationer och Kampen. Och att jag blev skitbesviken över att hon inte riktigt var delaktig i det där. Och nu tänker jag att när mina barn kommer att fråga mig om den kvinnokampen som Fi försöker föra nu, vad ska jag svara dom då? Min mamma hade iaf småbarn att skylla på...

Jag tänker också att jag inte borde blivit besviken på min mamma för att hon inte var engagerad på sjuttiotalet när alla andra var det. Jag borde känt en enorm stolthet för det stora kvinnopolitiska engagemang som min mamma haft på 80- och 90-talet, när inte alla andra var engagerade, när kvinnokampen i media åter förpassades ut i periferin och alla som kämpade för kvinnor och mäns lika rättigheter blev fnysta åt. Nu är jag stolt över henne.

Men inte över mig själv. Vad hjälper det att ha ett engagemang, när det enda som kommer ut av det är att jag går runt hemma och blir arg så mina händer skakar...
Det trösterika i det borde väl vara att det inte är för sent nu. Att det aldrig aldrig är försent att göra revolution. Och även om den dröjer till efter lunch så lovar jag att jag ska skärpa mig. -Gudrun, vänta på mig!

Galopp, galopp..

33 minuter

2007-01-15T21:15:00.000+01:00

33 minuter stirrade jag på den tomma bloggrutan idag, utan att det ville komma något alls. Jag kan inte skylla på att jag inte försöker iallafall. Efter 33 minuter kollade jag lite på gamla bilder i mitt gallery och då kom det iallafall tårar. Alltid något. Man skulle kunna framföra argumentet att det kanske är så att jag lever ett alldeles för tråkigt liv för att kunna blogga, att det inte kommer nått eftersom där inget finns att skriva om.
Kanske är det så enkelt, jag vet inte.
En gammal vän som jag inte hört ifrån på lång tid (för att jag har skrivkramp när det gäller att skriva brev också) frågade mig häromveckan om Malmö är min frihetsstad. Och jag svarade att Malmö skulle kunna vara vilken stad som helst. Om min stadsdel förblev sig lik och resten av staden byttes ut mot luleå, göteborg, borlänge, new york, whatever, skulle det dröja månader innan jag noterade det. Iallafall nu, när jag inte vilat mina sinnen i vinden på de grå plankorna vid kallbadhuset på så länge.

Och kära blixten....

Jag är iallafall inte lika självkritisk som du var när du skrev saker. Jag förstod inte din inställning att alla uppsatser som inte hade potential att bli "bäst i klassen" lika gärna kunde kastas. Jag försökte mest glida med, glida igenom på den tiden.
Men du kastade och kastade.
Utom de där lapparna som du skrivit söta kärleksmeddelanden till Anna på, blivit missnöjd med, knölat ihop och sen glömt allihop på golvet bredvid alla-hjärtans-dags-blommorna. En stor hög neongula, ihopskrynkliga post-it-lappar med kärleksförklaringar på, testade och förkastade handstilar.... Jag vet att det verkligen inte var meningen att den högen skulle ligga kvar när Anna kom hem, att du tyckte det var ett pinsamt misstag, men jag vet också att det nog var de lapparna som hon tyckte var allra vackrast och kärleksfullast på sätt och vis, och det förstår jag. I sina försök att förställa sig blir man lätt som allra naknast, ärligast, sårbarast och vackrast. Om någon upptäcker ens misstag.

Och det blev ett blogginlägg iallafall. Och jag har slutat gråta. Minsann

Galopp, Galopp...

skrvkrmp

2007-01-12T15:48:00.000+01:00

Jag vet att var och varannat av mina sporadiska blogginlägg handlar om skrivkramp, vilket måste vara ganska tröttsamt och tråkigt att läsa. Men jag tar mig så sällan tid att skriva ner alla de bloggningar som jag skriver i huvudet när jag kör bil, skrittar runt på fälten, trampar gödselstacken, diskar, duschar, sorterar tvätt ochsåvidareialloändlighetamen. Och så sitter jag här med den tomma blogger-rutan och jag känner hur alla inläggen som jag skrivit i huvudet finns i mig, flyter runt, det känns väldigt fysiskt, som rörelser och värme under huden, men jag minns ingenting. Ingenting. Jag läser igenom tidigare blogginlägg och vill gärna skapa fler, men det blir bara den här malande texten om att inte kunna.

Två små sorger finns i mig som jag inte vill skriva om, inte än, inte här, och givetvis är de de enda som flyter upp till ytan när jag försöker få tag i allt det andra...

Masjävlar

2006-11-10T22:40:00.000+01:00

Nu har jag sett om Masjävlar. Filmen som börjar som en komedi (eller som en verklighetstrogen verklighetsbeskrivning för oss som vuxit upp i den delen av dalarna, med bystugor, spelmän, folkdräkter, hembränt och allt annat som resten av sverige skrattar åt som överdrifter, stereotyper) och som slutar som ett nattsvart drama. Eller? Är det kanske ändå hoppfullt? Jag blev osäker nu när jag såg den igen.

Jag såg den första gången på biografen på min hemort, på tillfälligt besök liksom flickan i filmen. Och jag skrattade inte en enda gång... Jag kanske log ibland, jag minns inte. Men jag grät, det minns jag. Och jag mådde dåligt efteråt. Och jag åkte hem från biografen genom de små byarna och de snötäckta åkrarna såg ut som stelnade hav i månljuset, precis som i filmen.

På något sätt kunde jag inte alls tänka på vad jag just sett, och jag visste att om det var något som filmen ville förmå mig att göra var det att gå hem och krama min mamma och min pappa och vara rädd om min familj, samtidigt som det var just det jag inte klarade av att göra eftersom filmen lämnade mig så ensam på något sätt, innesluten i mig själv med min upplevelse. Det kändes oöverstigligt att komma hem, gå in genom dörren och in i köket där värmen slår emot en och mamma som frågar vad jag tyckte om filmen och så... jag kunde inte prata om det. Det gick inte att prata om det. Inte med någon som inte hade sett. Jag fräste åt mamma på precis det sätt som jag tänkt att jag aldrig mer får göra och jag grät när jag gick och lade mig.

Mamma såg filmen vid ett senare tillfälle, och när hon kom rödgråten tillbaka från biografen såg jag att hon förstod varför jag inte kunnat prata om filmen när jag kom hem.

Frågade Anders om han gråtit till en film någon gång, men det hade han inte. Hans argument för detta var "Det är ju på film". Och det är det ju. Logiskt. Rationellt. Enkelt. Sant. Någon har skapat filmen. Någon har skrivit ner replikerna, instruerat skådespelarna att säga dem på ett visst sätt, filmat, klippt. En produkt ur någon annans huvud. Men jag förstår ändå inte hur man kan uppskatta film om man ser igenom det. Poängen måste väl vara att bli lurad, att dras med och inte tänka på vad det är man ser, att man ser en produkt ur någon annans huvud. Och ändå är det ju inte så att man blir lurad heller egentligen. För känslorna som en film eventuellt framkallar kommer ju från ens eget huvud och inte från manusförfattarens. Anledningarna till att man blir ledsen av en film är väl antagligen att en ton, ett händelseförlopp, en replik eller något i filmen påminner om något inuti. En rädsla eller en gammal sorg kanske. Eller något annat. Jag vet inte. Vet inte vad jag vill säga. Vet inte varför jag bär omkring på den otroligt absurda rädslan för att Anders inte ska gråta när jag dör. Det finns liksom många rädslor som är kopplade till konkreta faror och det här kan knappast räknas till en av dem. Like i would know, liksom. Och vem säger att jag ska dö först? Eller vi kanske inte ens har hört av varandra på fyrtio år då, vem vet. Och betyder det ens något, om han inte skulle gråta? Han är kanske ledsen ändå...

Kära blixten..
Är det något som jag borde ha lärt mig av dig så är det att man inte behöver gråta för att vara ledsen, jag vet... Och ändå har jag så svårt att förstå det. Jag vet att du skulle försvarat Anders nu, för jag vet att du visste att man kunde vara jätteledsen utan att gråta. Och att det kan vara svårare, eftersom inget vet när man behöver tröstas då...

vad jag vill berätta för de döda (och för eventuella levande läsare)

2006-11-08T19:51:00.000+01:00

Det är något speciellt med en ny almanacka. Jag köpte en ny förra veckan för att kunna skriva upp viktiga saker rörande något som av sorgliga skäl inte längre behöver skrivas upp. Ännu en liten sorg, som ett sandkorn inuti som skaver och ännu en gång kommer kroppens skyddsmekanismer att väva det onda till en pärla som ska fogas till raden av pärlor i det pärlhalsband som bildar det som har kommit att bli jag. En rad av saker som gjort ont en gång i tiden, bredvid pärlor som varit vackra pärlor redan från början.

Nevermind.

Jag sitter med almanackan här nu, den luktar bokhandel och materielförråd. Sidorna är tomma och det är liksom lite underligt ändå, alla dagar och man vet inte vad som kommer hända med dem. Bara att dom kommer försvinna och de flesta kommer nog inte vara något särskilt. Några dagar blir kanske viktiga. Vändpunkter. Sorg eller lycka.

Jag tänker att något datum kommer bli det datum som man kommer att dö. Inte nödvändigtvis år 2007 alltså, men ändå. Att man kommer passera det datumet varje år utan att veta om det. Jag vet inte varför jag tänker på det, men tanken har fastnat. Jag tänker på det datum du dog och känner en konstig känsla av att jag av någon anledning skulle vilja dö på samma datum som du. Men inte 2007. Du väntar på mig, men jag tror du har tålamod. Ditt tålamod har alltid varit bättre än mitt.

uppdatering för de som ännu lever..

2006-09-29T16:42:00.000+02:00

När jag var nitton år hade jag läst alla böcker om autism som de hade på Ludvikas bibliotek och på biblioteket i Norrköping, inklusive fackböcker om neuropsykiatri på en biokemisk nivå som jag inte direkt förstod något av, samt barnboken "Bill och Bolla", vars rim jag vid det laget kunde nästan utantill. Jag tyckte därför att det var dags att ta mitt intresse och bege mig ut i den verkliga världen.
Hittills hade jag inte träffat särskilt många med autism, iallafall inte som jag visste om, men nu var det dags. Tyckte jag.
Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort, utan någon som helst utbildning inom vård eller pedagogik. Men jag kunde mycket om autism, rent teoretiskt, och jag var målmedveten och orädd och odödlig, på nittonåringars vis, och jag lyckades faktiskt tjata mig till ett första sommarvikariat på ett korttidsboende för barn med autism.
Det är lite drygt åtta år sedan nu. Åtta år av tjat, marknadsföring, listiga drag, målmedvetet arbete som fört mig hit. Jag har fått hjärnskakning och näsblod, blivit biten, sparkad, slagen, nypt och riven, jag har jobbat för lägsta kommunala lönen, med osäkra arbetsvillkor, och jag har jobbat mig helt utmattad många dagar.
Jag har betalat i princip alla föreläsningar och utbildningar om autism som jag varit på själv. Jag funderade i flera år på vilken universitsutbildning jag skulle välja för att få jobba med det jag ville göra, och när jag bestämt mig så tog jag studielån och satte igång. Och genom hela utbildningen så tänkte jag, att kanske kanske kunde jag någon gång få ett jobb där jag fick jobba med barn med autism, där jag skriva målsättningar, klura ut hur man kan tänkas nå dem, prova tusen lösningar på alla problem man stöter på, för att få barnen att må bra. Få använda datorn som ett redskap i inlärningen, på tusen kreativa sätt. Försöka få trygga glada barn, lindra obehaget som autismen skapar i mötet med omvärlden... Kanske kanske kunde jag någon gång få ett riktigt sånt jobb, ett fast jobb, där jag hade befogenheter och skyldigheter och där jag fick stanna kvar och där mina idéer och åsikter betyde något.
Och så fick jag det. En fast anställning som arbetsterapeut i Malmö kommun, med skyldigheter, utmaning och befogenheter.

Hurra!

vad jag vill berätta för de döda

2006-09-29T16:00:00.000+02:00

Kära blixten..

Jag drömde om dig inatt. Flera gånger. Jag drömde att det var du som hade sorg, och att jag inte kunde trösta dig. Jag vågade inte gå fram till dig utan betraktade dig i din sorg, på avstånd, ordlös.

Jag vill skriva om dig, till dig.. Jag har tänkt så mycket, skrivit så många blogginlägg i huvudet, men dom vill inte komma ut och möta tangenterna...

Vad jag vill berätta för de döda

2006-08-15T15:50:00.000+02:00

Kära blixten

Jag har hittat ett fotografi bland en massa gamla papper. Det föreställer mig och jag sitter i parken i brynäs med benen i kors och en cigarett i handen.. I ena hörnet skymtar mina gympaskor som jag sparkat av mig i gräset.

Vet inte vad det är med den bilden, men den har blivit liggande på vardagsrumsbordet och varje gång min blick faller på den så känns det speciellt, det känns som ett varmt återseende. Som om flickan som ler och kisar på bilden är en vän som jag tycker om och som jag saknat.
Mamma kände knappt igen mig på bilden, och jag tror inte att anders tyckte jag var särskilt lik mig heller, men jag tycker att det är jag. Verkligen jag.

Du vet, min vän, jag åkte till Gävle en ostadig måndag i juli. Redan natten innan jag skulle åka grep sorgen tag om mig, och jag gick ut i det där ljusblå halvmörket som är på sommaren, utan kläder och rökte huttrande tre ciggaretter och lät tårarna rinna.

Och när vi passerade Falun körde vi rakt in i ett skyfall.
Innan vi passerat Hofors hade regnet upphört igen men tårarna fortsatte att fylla mina ögon och rinna över, fukta hela min hals och mitt bröst och göra vägen dimmig.
Anders frågade om jag inte skulle slå av de gnisslande vinrutetorkarna, men jag fann något tröstande i hur de svepte över mitt våta synfält, fram och tillbaka, fram och tillbaka, så jag lät dem fortsätta gå.

Vi tog en paus och jag samlade mig. Men när Gävle närmade sig så höll det ändå inte, och jag grät hela vägen fram till hotellet, och fick sitta kvar i bilen och gråta färdigt medan Anders checkade in oss på hotellet.

Det kändes märkligt att köra genom Gävle, det har jag aldrig gjort tidigare. Körde vägar som var så bekanta och ändå inte. Jag trodde att det skulle vara lätt, att ögonen och benen skulle känna igen varenda millimeter av alla välbekanta vägar, men så var det inte riktigt. Jag måste ha haft tankarna på annat håll när du skjutsade mig eller jag åkte buss.
Vi promenerad i brynäs, och också här trodde jag att jag skulle veta precis vilken fönster som hörde till lägenheten, men det gjorde jag inte. Jag kunde gissa på ett ungefär, men jag kunde inte säga säkert... Är inte det konstigt? Så många gånger som man ändå tittar ut genom fönstren på två år...
Hemfärden var också sorglig, men jag var utmattad och orkade bara känna efter väldigt stillsamt.

Och jag orkade inte åka till Sätra. Orkade inte åka runt där och gråta och leta efter något som jag verkligen inte ens vet själv vad det skulle kunna vara. Du är ju inte där. Jag vet ju det.

Vi var i Norrköping också, men där levde jag ju med sorgen. Norrköping är inte lika laddat. Och jag orkade åka till din grav, orkade lägga en blomma och gråta och leta efter något som jag verkligen inte ens vet själv vad det skulle kunna vara. Du är ju inte där heller. Jag vet ju det.

Men jag tror att du också skulle tyckt att fotot på vardagsrumsbordet verkligen föreställer mig.

jag vet inte

2006-08-13T00:49:00.000+02:00

Varför är det så att det ibland känns som allting bara upprepar sig, går igen, snurrar runt och återkommer. Som att man står stilla och blundar och tar emot det som flyter förbi en, om och om igen?

Och varför känns det ibland som att allt man möter är nytt, och alla ens erfarenheter är oapplicerbara, som att man måste lära sig leva från början varje ny dag?

...... och vilket är egentligen värst...

....

2006-07-31T17:19:00.000+02:00

Det är svårt att sammanfatta när man inte skrivit på länge. Jag har hunnit med en del, har haft min längsta betalda semester (3 veckor) och har hunnit köra närmare 250 mil samt hunnit krocka bilen. Har också hunnit skaffa häst, och badat otaliga gånger i sött och salt och bräckt vatten.

Nu ligger i en underlig ställning framför dator, med ett svidande sår och en blålila och öm mage och känner mig lite ynklig istället för att vara på jobbet, denna första dagen efter semestern. Så kan det vara.

hönor och ägg

2006-06-28T20:17:00.000+02:00

Ibland är det så svårt att veta var sorgen slutar och livet börjar.
När jag är tillsammans med människor som jag tycker om på ställen jag tycker om, och jag ändå känner mig så otroligt ledsen, så skulle det mycket väl vara undanskjuten sorg som kommer över mig, men hur ska man veta?
Jag hade dagar som var mycket ledsna, innan du dog också (vilket jag inte behöver berätta för dig, för du var där). Så jag vet inte. Men jag har tänkte mycket på dig, och jag vet inte om det betyder att det är sorgen som stramar kring hjärtat i bröstet, eller om det är så att jag saknar dig på att jag är ledsen och hellre skulle vara i ditt kök och äta mackor med prickig korv än att känna mig som en depressiv festförstörare. Och spelar det någon roll? Spelar det någon roll vilket det är? Om du är hönen eller ägget och vilket det nu var som kom först?
Den enda skillnaden borde vara att sorg är en bättre utsäkt för att vara just en depressiv festförstörare, men vad hjälper det om jag inte förklarar mig, inte använder ursäkten? Ingen kommer tänka den åt mig, inte 1 1/2 år efteråt.

Det känns som att jag skriver så mycket självömkan nu, men jag ville inte förstöra någon feststämning för någon, ville ta bort mig, inte vara ivägen, vara ifred med trasselångesten, men det fanns aldrig nån riktig möjlighet.

Så underligt hur man så vant kan konstatera att man vet att känslan kommer att försvinna, blåsa bort, spårlöst, och ändå kan man inte föreställa sig hur det känns att vara glad igen.

Och hur skulle man kunna säga att man inte förtjänar att vara med i leken, utan att det skulle låta som en bitter önskan om att någon ska hålla om en och påstå att man förtjänar hela himlen. Det är dessutom antagligen precis vad det är. Nummer ett på den bittra önskelistan liksom, fast man absolut inte ens borde ha en bitter önskelista.

Det intensivt gröna har sedan ganska många år gjort ont i hjärtat, så jag vet inte. Man kanske bara skulle slakta hönan, hårdkoka ägget, äta upp det till midsommarfrukost och skita i vilket...

inget särskilt...

2006-06-19T19:28:00.000+02:00

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Anders är i varberg. Jag orkade inte ens åka och bada efter jobbet, och detta blir första dagen sedan premiärdoppet som jag inte sänker ner min kropp i svalt havsvatten. Jag orkade bara inte. Kanske ska man inte vara så hård mot sig själv, antagligen är det ganska okej att inte orka efter en dag på jobbet med lite personal och magsjuka barn i 3o graders värme. Okej att inte riktigt orka såhär nära semstern efter två terminers heltidarbete med ganska absurda och ändå rätt underbara men väldigt utmattande arbetsförhållanden.

Fontänspyor.

Vissa dagar tar orken och tålamodet slut innan arbetsdagen gör det. Kanske är det inte så konstigt om man tänker efter. Jag antar att det är okej åka hem och att ta en kall dusch och se på TV istället för att lägga sig på de grånande plankorna vid kallbadhuset i solen, titta ner genom springorna på fiskarna, klättra nedför trappan och simma ut en bit, snurra runt i vattnet och se danmark, öresundsbron, västra hamnen, ribban och hela stan, se taket på St Petri kyrka. Det är okej. Bara tråkigare.

onsdagar och söndagar

2006-06-04T21:50:00.000+02:00

Jag vet inte om jag skrivit om det innan, men jag brukar få lite mild ångest på onsdagar. Jag har verkligen ingen, ingen aning om varför det är just på onsdagar, om det bara är en märklig slump, men den är isåfall just väldigt märklig. Ett tag hade jag en teori om att jag blev deprimerad av sushi, för det brukar vi äta på onsdagar, men jag har lagt ner den, för den verkar inte stämma och det verkar också ovanligt märkligt isåfall. Sushi som är så gott.
I onsdags var det lite värre än vanligt. Också det oklart varför. Men när jag stod i mörkret i köket vid midnatt, invirad i täcket, med svullna svidande ögon och lätt darrande kropp så insåg jag hur bra jag ändå har mått så länge jag bott i den här lägenheten. Jag stod där och kände att det inte satt någon ångest eller sorg i väggarna, att jag först nu, efter nästan ett år, visste hur det ser ut i mitt kök om natten, med lamporna släckta och när ögonen vant sig vid mörkret. Jag har inte lagt märke till hur de gröna klätterväxterna som ramade in fönstren när vi flyttade in har vuxit in en bit över fönstren och bildar märkliga och mycket vackra skuggmönster i taket. Inte har jag heller riktigt vetat att ena halvan av fönstret i det lilla gröna rummet (ditt rum Nina, om du kommer och hälsar på) nu är helt täckt av de gröna klängväxterna. Jag har sett men inte lagt märke till att mitt vilsamma vardagsrum aldrig blir mörkt, inte ens särskilt nära, eftersom den starka gatlampan som hänger i sin vajer ovanför den breda gatukorsningen nedanför är i precis rätt höjd för att trägolvet ska bada i gult ljus. Jag har inte lagt märke till allt det här eftersom jag inte suttit vaken och darrande och ensam vid midnatt.

Minns alla andra lägenheter som jag bott i genom åren. (Jo, jag vet att jag låter gammal när jag säger så, men jag kan om jag räknar snabbt iallafall konstatera att det är över tio stycken. Rotlöshet. Eller är det kanske genomsnittet för 26-åringar, jag vet inte. alls. faktiskt.) Jag borde inte skriva Winnerbäckscitat, borde inte vara ett plagiat, men "En gång kände jag doften av ett varmt och vackert hem, jag har saknat det, föraktat det och saknat det igen. Den värme man ska slås av när man låser upp sin dörr. En vacker dag blir ingenting som förr"
Så många nätter i dessa lägenheter, så många cigaretter glödande i mörka kök, invirad i täcket under köksfläkten eller hängande med armbågarna på fönsterbrädan. Så väl jag kände de andra lägenheternas skuggspel och nattljud. Så befriande attinse att jag i den här lägenheten helt enkelt måste ha släckt lampan och gått och lagt mig. Så nästan förbjudet lättsamt av mig.

Och ibland är det så väldigt lätt att leva, så lätt att andas och så sorglöst. Så var det idag. Anders skrattade lite när jag utbrast att det är lätt att leva, men idag kändes det verkligen så när vi gick ner mot en av bryggorna i västra hamnen med vår picknickmat och solen i ögonen och vinden i ryggen. Det är fortfarande kallt i vattnet, men snart snart kommer jag att bada utan att basta innan, jag är säker på det.

mulet

2006-05-15T19:47:00.000+02:00

Kära Blixten
Idag är det din födelsedag och det är mulet ute nu. Jag skulle glömt bort den om inte Anna hade sms:at mig och frågat om jag skulle fira den. Det är den sorgliga sanningen. Jag är så dålig på sådant nuförtiden ska du veta, jag glömde Annas också. Förskräcklig är jag, som jag skulle sagt till dig om du hade levt, och du skulle hållt med mig. Ja, förskräcklig är du. Skulle du sagt.
Jag kom inte på något sätt att fira dig. Tanken att fortsätta fira att man är glad att någon fötts, också efter att personen är död, tilltalar mig, men födelsedagar utan någon att gratulera tenderar att falla ganska platt. Jag kunde gått till din grav, om den inte låg 40 mil härifrån...

Förlåt mig för att jag är så hämmad i min sorg att jag måste få vara ifred, att jag inte kan hålla några minnesstunder om det inte är bara du och jag närvarande. Ändå var det som att något åter öppnade sig och lät sanningen om att du är borta utom räckhåll sjönk in ytterligare någon centimeter. Långsamt och frustrerat. Inte utan motstånd; Neeeeeeeeeeeeej, neeeeeeeeeej, nej! Jag hade inte pratat klart med dig. Inte berättat allt. Jag var ju inte färdig, jag har ingen lust att vara utan dig.

...Vet du, kära vän, att när prästen satt i mitt kök och vi drack kaffe och jag satt uppkrupen på pallen vid spisen och kedjerökte under köksfläkten och grät och grät och berätta allt om dig så berättade jag saker för honom som jag aldrig pratat med någon om. Jag bjöd in honom i rum där bara du och jag varit, och han förstod. Dom där rummen .... Jag trodde att dom försvann, att du tog dem med dig, men de finns kvar. De är bara slumrande, sakta igenväxande med mjuk mossa och klätterväxter, sorgsna och tomma och övergivna och där bor en liten liten människa som inte förstått riktigt förrän nu att du är borta, och att du inte kommer tillbaka, och jag vet att du kan se hennes övergivenhet och sorg. Visst kan du?

Raka benen

2006-05-11T23:26:00.000+02:00

Jag har så mycket att säga, men inte när jag sätter mig vid datorn och loggar in på blogger. Om man kunde skriva ner saker liksom med hjärnan direkt när det kommer så skulle ni får veta så mycket om så mycket, kära vänner.

Jag kommer just från en repetition med den feministiska kören jag är med i. Det är så underbart. Det är två timmars fristad, men jag vet inte riktigt från vad. Från allt det där som gör mig förbannad kanske. Jag skulle vilja skriva så mycket om kören, men jag vill inte bekräfta de föreställningar som ni skulle kunna göra er när de hör orden feministisk kör. I alla fall inte idag, för idag känner jag mig lycklig och stark och privilgerad och det är så otroligt vackert ute och luften är ljummen och jag har det så bra.
Lite svårt att sjunga var det iallafall idag eftersom jag fortfarande är hes och rosslig som Lundell efter den senaste veckans förkylning (eller influensa, jag vet inte riktigt var gränsen går. Jag tror det var en förkylning. Men jag hade hög feber ett kort tag. Aja.. jag vet inte).
Förra året den här tiden var vi också sjuka, både jag och anders, med ungefär samma symtom som iår. Förra året den här tiden åkte jag pendeln till Linköping och gjorde mina obligatoriska veckor på studentavdelningen på sjukhuset. Roligt och spännande, men när varje gång någon patient inte kom tillbaka från kirurgen eller fick flyttas till intensiven så kunde jag inte andas och fungera och var tvungen att gå ut ett tag. Det var vackert ute och luften var ljummen också då, men allt gjorde ont, också det vackra.. antagligen speciellt det vackra.
Jag hade soundtracket till "Så som i himmelen" i irivern och jag gick till och från pendeltåg tidiga mornar och sena kvällar och allt var blad och gräs och himmel och egentligen lyckligt men ändå så ont.

Det är märkligt att sorgen lägger sig. Jag förstår att det är för att man ska överleva, men det är ändå konstigt att tänka på det. Han är lika död och lika saknad nu som han var förra året den här tiden men allt som är vackert gör inte ont längre. Inte hela tiden.

rättelse

2006-05-06T23:02:00.000+02:00

Fast naturligtvis heter det P R E N U M E R E R A R och inte prenumerar som jag skrev i förra inlägget. Och givetvis förstod ni alla vad jag menade ändå, men just det ordet är ett sånt ord som jag kunde uttala och stava väldigt tidigt (tillsammans med I N T E R V J U och J O U R N A L I S T, för det var journalist jag ville bli när jag var liten) och det var jag mycket stolt över. =)

till er...

2006-05-06T20:22:00.000+02:00

.. vars bloggar jag prenumerar på och läser. Jag känner att måste skriva ett inlägg nu, eftersom jag suckar så mycket varje gång jag kollar datorn och där inte finns några nya inlägg från nån av er. Jag känner att den sucken kastar lite sten i glashus, eftersom jag skriver så sällan själv (fast det är ju förstås långt ifrån självklart att någon annan sitter vid datorn och väntar på blogginlägg som jag gör).

Mina föräldrar är på besök nu. Och jag har varit sjuk hela tiden, fick ont i halsen när dom kom i onsdagskväll, hög feber på torsdagen och så har det fortsatt med lite småfeber, hosta, ont i halsen, ont i öronen. Jag har förutom detta hamnat i någon sorts ledsenhetsspiral, eftersom dom bor så långt borta och jag träffar dom så sällan och jag har mått sådär kasst så att jag verkligen inte orkat göra någonting.
Jag vet inte om ni kommer ihåg hur det var att vara ledsen och besviken när man var typ fem år, men jag kommer ihåg den känslan jätteväl... Och så blir jag arg på mig själv för att jag bara vill gråta för att inget blev som jag tänkt mig när jag längtat så mycket, vilket resulterar i att jag blir ännu argare på mig själv för att jag är arg på mig själv istället för att bara göra det bästa av situationen, vilket i sin tur resulterar i att jag blir ännu ledsnare för att jag är så arg på mig själv. Denna onda cirkel i kombination med feber är inte att leka med. Jag bor verkligen för långt från min familj, om det inte vore så sällan skulle man inte hinna bygga upp den här längtan och de här förväntningarna, och det skulle inte behöva bli såhär. Och imorgon är det sista dagen, och jag vill fortfarande bara ligga och gråta för att vi inte kunnat göra någonting som jag velat göra, och för att inget blev som jag tänkt mig.

Suck säger jag bara.

Och jag antar att detta kvalificerar in som ett i-landsproblem, även om det aldrig känns så med problem som får en att gråta sådär som en besviken femåring..

ego ego

2006-04-22T01:14:00.000+02:00

Förövrigt har den kommit ut nu, tidningen med min stora egotripp i. Det är märkligt så blandade känslor man kan ha, för givetvis så vill jag att artikeln ska läsas, annars hade jag väl varit väldigt dum som ställde upp. Och så ändå. Tog med tidningen till jobbet, eftersom jag ville visa Maja. Så blev den kvar i personalrummet, och så var det nån annan jag ville visa och så kom nästa person och undrade vad vi pratade om, och så fortsatte det, och inte för att jag inte står för mina åsikter, och nog för att jag sagt ungefär det som stod och nog för att jag tyckte bilderna blev fina, men jag förvandlades ändå snabbt till en mycket förlägen femåring, som rodnande, ritande med foten på korkmattan framför mig, svarar "ehehe.. ja.. litegrann" på frågan om jag är med i tidningen. Sedan tog min rast slut och jag lämnade tidningen och arbetskamraterna åt sitt öde. Och på måndag har nog ändå alla glömt.
Men ändå. "Litegrann..." Herregud.

Och ikväll har vi varit på poetryslam. Jag tycker mycket om den kulturformen. Det var jättemånga som var jättebra, och tjejen som vann förtjänade att vinna, även om jag också hade mycket svårt att inte superälska den modiga medelålders kvinnan i den stora, stickade klänningen med maskrosbollar på. Dom är modiga allesammans. Jag skulle aldrig drömma om att ställa mig där på scenen. Och ändå är det det jag gör, drömmer om att stå där.

råttor

2006-04-21T17:15:00.000+02:00

Jag är inget vidare på att ta mig tid och blogga. Men här är iallafall ännu ett jag-slutar-tidigt-fredagsblogginlägg. Eller jag skulle ha slutat tidigt, men hade ett möte med barnhabiliteringen inbokat efter arbetstid. Det var inte så spännande som jag hade trott.

Innan mötet började så satt jag länge och funderade på det här med människoöron. De är märkliga. De ser faktiskt JÄTTEMÄRKLIGA ut. Speciellt om man stirrar på dem länge. Om de suttit på något annat djur så tror jag de flesta skulle tyckt att de var lite läskiga. Ungefär som de flesta tycker om råttsvansar eller så... Jag tycker förstås om råttsvansar, dom böjer sig och hakar fast om ens finger när man strycker längs med dem. Jag hade en råtta som hette Alexander när jag var liten, och jag minns en gång när han hade sträckt ut sina små händer (jo, rått-tassar, ser ut precis som händer) genom burgallret och fått tag i telefonsladden, dragit in den mellan metallpinnarna i gallret och tuggat i sig den. Minns hur han liksom satt med sina små händer på sin tjocka mage, i en hög av plast-gummi-flisor, med plast-gummi-flisor i mungiporna och såg illamående ut. Liksom lite vindögd och mätt. Jag upptäckte det först när jag tog upp telefonluren i handen för att ringa och blev stående med den klumpiga bakelitluren i handen, utan sladd. Det hade förstås inget med hans svans att göra. Men ändå..

alla mina åsikter är gröt

2006-03-24T12:43:00.000+01:00

Imorgon ska jag få säga precis vad jag tycker om allt och inget, värsta egotrippen ska jag på. Och bara för det så kan jag inte komma på en enda åsikt jag har om någonting, allting känns som en gröt i huvudet. Vad är det jag gett mig in på egentligen. Jag hoppas verkligen att allt vatten försvinner ur gröthuvudet och att allt jag har att säga bara kommer att singla ner över intervjuaren som torra havregryn :)

och då väste uffe; "feminism"

2006-03-24T12:34:00.000+01:00

Jag var och kollade på en Ulf Lundell konsert igår. För gamla minnens skull. För dem av er som inte känt mig i hundra år så lyssnade jag mycket på honom "i min ungdom" (typ när jag var sisådär 17 år). Det var kul att se honom igen, även om jag aldrig förstått poängen med långa gitarrsolon som bara gnisslar i öronen, jag hade verkligen föredragit honom ensam på scenen med en akustisk gitarr.
Ulf Lundell har gjort en låt där refrängen går "Skaka dom, älskling", vilket jag tycker i sig är rent parodiskt. Alltså, käre ulf.. 1. Det funkar inte på svenska, 2. Om jag mot förmodan skulle skaka på nått för att en askgrå farfarstyp säger det, så blir jag ganska snabbt av med den impulsen när du sjunger (eller snarare väser fram som en spottkobra) något om att komma och ge dig lite "feminism" *vääääääs*.

människor

2006-03-18T19:56:00.000+01:00

Jag vet inte vad jag ska göra för att lära mig att tycka om människor igen. Jag kan se att det finns en viss logik i att om man inte har så stort umgänge så blir kvaliteten på det umgänge man har dessto viktigare, men ändå. Jag kan också tycka att det vore logiskt om det blev lättare uppskatta dom människor som vill vara i ens närhet när man känner sig ensam. Förstår mig inte på mig själv riktigt. Jag vill vara en sådan som ser kvaliteter hos människor, även människor som jag inte delar grundläggande värderingar med, även människor som inte gör någon ansats att vilja lyssna på mina utläggningar om livet, könsmaktsstrukturer, om mitt jobb och mitt förhållande. Men just nu går det inget bra för mig.

Jag tänker mig att det skulle vara enklare att älska alla (eller inte alla såklart, men fler) om jag fick mina vänskapsbehov tillgodosedda med jämnare mellanrum, om jag fick ha långa samtal med någon som tycker ungefär som jag, som har en trevlig människosyn utan att blunda för orättvisor, som är intresserad av vad jag har att säga och som är intresserad av att också jag skall lyssna. Om jag bara inte snubblade på mållinjen, denna frustration när man har trevligt med någon och någonting kommer upp till diskussion som avslöjar att man inte står där nära varandra, utan att man i själva verket står på varsin planet, förlångt borta för att ens kunna vinka till varandra.

Eller så är jag bara ond och egoistiskt. I veckans horoskop stod att jag kanske skulle försöka tänka lite på hur jag själv beteer mig och inte bara vara kritisk mot andra. En vecka av självkritik och egenreflektion skulle visst vara nyttigt för mig. Och så är det kanske, även om jag inte precis brukar tro på horoskop. Jag vill inte vara sån. Ibland känns det som att jag är med i en sekt, att jag är hjärntvättad som ser könsstrukturer och orättvisor precis överallt, fast jag vet ju att det faktiskt är så samhället ser ut. Jag antar att tricket är att försöka leva med orättvisorna, kanalisera sin ilska istället för att bli paralyserad av den. Det är känns ändå som att jag balanserar farligt nära någon sorts sekt-martyr-tillvaro, där allt är de andras fel, de oförstående.

Jag känner ibland att jag har för lätt för att tycka illa om människor i teorin, jag har för lätt för att störa mig och irritera mig på deras åsikter när jag tänker på dem, eller hör något om dem, och så när jag träffar dom... så får jag genast dåligt samvete för att jag överhuvudtaget tänkt något elakt. Och då behöver det nödvändigtvis inte ens vara så ”elakt” att jag inte kan stå för det.
Jag vet inte, men antagligen blir det såhär för att en sån stor del av mina tankar stannar kvar inne i mitt huvud och stångas runt där tills allting får orimliga proportioner. För egentligen är jag ju ganska lycklig.

Kära Blixten, jag antar att du inte riktigt skulle förstå vad jag menar med allt jag skrivit nu, jag önskar att du fanns kvar för att intyga att jag åtminstone tidigare haft förmågan att tycka oändligt mycket om folk utan att kräva att de tycker som jag. Du och jag, vi tyckte inte ens särskilt lika om det här med feminismen, och det är klart att det kunde irritera livet ur mig ibland, jag vet att vi tjafsade om det, och jag kunde bli arg och du kunde bli arg. Men liksom, jag vet ju att även om du skulle ha fått för dig att rösta på moderaterna så hade jag, trots att jag antagligen både skällt och bråkat och retat dig för det, fortsatt att tycka om dig tusen tusen, för vår relation handlade om så mycket mer, och betydde så mycket att politiska frågor inte hade haft en chans att rubba den. Kanske hade jag större tolerans för omvärlden med en sådan vänskap att falla tillbaka på. Jag vet inte. Eller om det är så att jag blev lite trasig när du lämnade mig här ensam kvar, att delar av mig drogs loss i separationen och dom som är kvar inte riktigt passar ihop och det är därför jag är lite konstig. Galopp, galopp.

Och ändå

2006-02-27T22:05:00.000+01:00

Och ändå känner jag mig så himla ensam, eftersom dom som bryr sig om mig inte riktigt har tid, och dom som har tid inte bryr sig om mig..

Jaja, det låter säkert bittert. Förlåt. Jag är tacksam. Också.

Tillbaka

2006-02-27T16:39:00.000+01:00

Det är underligt hur livet upprepar sig just nu.. Hela förra veckan återupplevde jag den jobbiga tiden när blixten låg på sjukhus och sedan dog. Ironiskt nog så bestod den jobbiga tiden förra året också av en jobbig väntan på ett jobbigt läkarbesök av just den typen som jag var på idag.
Dagens läkarbesök kändes iallafall hoppfullt.

Kära Blixten
Det är så konstigt att jag går omkring här och tittar på allt som inte du har sett..

När jag dör

2006-02-22T16:19:00.000+01:00

När jag dör så vill jag ha sorglig musik som ändå är tröstande.

Your eyes are tired when day is done.. One more kiss and you'll be gone, on your way to dreamland..

Jag vill ha musik med tröstande omskrivningar av döden, om att sova och att ses igen, om himlar och månar och stjärnor, så att alla ska kunna tänka att man har det bra nu, att man vilar sig från det som är svårt och att det bara är en tidsfråga innan man ses igen.

Who knows where you'll fly away, winging past the light of day. The Man-in-the-Moon and the Milky Way...Welcome you to dreamland...

Så vill jag ha det.
Idag är jag väldigt trött men imorgon har jag sovmorgon..

21 februari

2006-02-21T18:08:00.000+01:00

Idag är det dagen. Det är ett år sedan och jag känner inte så mycket just nu, bara en förlammande trötthet, tröga tankar och stela muskler, vilket jag antar betyder att jag stängt det inne. Kanske kanske skulle jag kunna locka fram det om jag var ensam, om jag fick tända ljus, lyssna på musik, vara ifred, ha tid på mig... Men så var det här med livet som kommer emellan, jobba länge, personalmöte skynda bussen hem äta tvätttid upptidigtimorgon...
Och jag undrar när det kommer att komma över mig...

Det känns som att den närmaste månaden kommer att vara en gråblöt kallfuktig härva av osörjd sorg, läkarbesök, beslut och trötthet. Jag inbillar mig att jag bara vill vara ifred, som ett döende djur, men jag vill egentligen att någon ska hålla mig i handen

Vad jag vill berätta för de döda

2006-02-14T22:23:00.000+01:00

Kära Blixten
Jag vet inte... Jag tänker så mycket nu. Idag är det en vecka kvar till den dagen då det var ett år sedan du dog. Och jag har haft så fullt upp med att hantera sorger och saknaden så jag har inte orkat bearbeta den där tiden, alla minnen från den där veckan och allt som ledde fram till att du slutade andas och tills ditt hjärta stannade. Jag har inte tänkt så mycket på det, inte orkat. Men nu känns det som att nedräkningen börjat. Idag är det ett år sedan den där dagen då jag förstod att något var jättefel, då jag grät när jag gick till Konsum och inte riktigt visste varför... Jag hade pratat med dig på telefon och du legat helt kraftlös hemma hos dina föräldrar hela helgen och jag antar att jag kände på mig något då, för jag minns den där gråten, jag minns att jag tänkte på hur det skulle vara om du dog. Och ändå var jag inte alls förberedd..
I helgen är det melodifestivaldelfinal, och jag kommer minnas hur jag istället för att gå på den i linköping förra året kom hem från intensivvårdsavdelningen och satt och grät och väntade på att Anna skulle komma med flyget, jag kommer minnas hur vi satt och försökte följa melodifestivalen på TV och väntade på den där fruktansvärda telefonsignalen som kom några gånger per dygn hela den helgen och som aldrig innebar något egentligt hopp men som inte heller släckte det hopp som dröjde sig kvar.
Jag är inte riktigt framme där ännu, men jag vet att jag också kommer börja minnas hur det var att åka upp till sjukhuset på natten mellan lördag och söndag, hur vi grät när vi väntade på taxin, hur vi mötte din förtvivlade familj, hur du såg ut när du låg där med slangar och sladdar och hur din hand kändes i min, torr och varm och lite sträv.... Och jag har svårt att riktigt förstå hur jag ska kunna jobba klockan åtta på morgonen nästa tisdag och samtidigt orka minnas hur jag vaknar av telefonsignalen uppe i loftsängen och hur all väntan plötsligt är över..

vädret

2006-02-06T18:49:00.000+01:00

Idag väntade jag en timme på bussen hem från jobbet i en riktigt piskande snöstorm...
Alltså, jag såg fram emot en regngråbrun vinter i skåne, som jag hört att det ska vara, Regn och blåst och lagom strax över noll. Verkar dock bli en väldigt vit vinter här i år till min stora besvikelse.
Mitt bästa väder är tio plusgrader och antingen regnigt och blåsig eller ingetsärskiltväder (vindstilla, jämngrått, ingen nederbörd). Jag tycker om när det är lagom att ha jeans, stickad tröja och jeansjacka på sig. Det är bra väder. Ja, jag vet att man skulle bli galen utan sol, och jag uppskattar solskensdagar också, men det är skönt när vädret inte märks, när vädret och ljuset är dämpat och murrigt och inte tar så mycket fokus från allt annat. Tycker jag. Av någon anledning. Fast jag vet att ingen jag känner håller med mig... :)

lista

2006-02-03T23:24:00.000+01:00

Listor verkar vara populära i bloggvärlden, så jag tänkte jag skulle roa mig med att prova på det..

Lista på filmer som får mig att må jättedåligt

*Klassfesten
*Hipp Hipp Hora
*Tillsammans ( jag tycker ändå jättemycket om den filmen, men när jag såg den på bio första gången så grät jag tusen och ville kräkas och springa därifrån)
*The Green mile

Lista på filmer som jag tror att jag skulle må dåligt av och som jag därför inte vågat se ännu

*Lilja 4-ever
*Ett hål i mitt hjärta
*Saw

Det var allt från listavdelningen för den här gången.

ganska rolig sorglig dag

2006-02-03T14:03:00.000+01:00

Dagen idag började som en skitdag. Inte så att jag hällde salt i kaffet och tog på mig byxorna bakochfram när jag steg upp precis, men ungefär från att jag klev innanför tröskeln på jobbet så började kaoset och fortsatte hela förmiddagen. Alla fem barn och alla fem personal på avdelningen var på mer eller mindre dålig humör, med mer eller mindre utbrutna förkylningar och inget funkade som det skulle. Det kändes himla jobbigt allting, för jag skulle sluta kvart över ett och det kändes som att det trötta irriterade fredagskaoset skulle följa med mig hem och stanna över helgen, och helst ville jag stanna till klockan fyra och se till att alla blev glada och mysiga som dom brukar vara.
När det blev dags för mig att sluta så gick jag ut en sväng på gården för att säga hejdå, och då rann hela den där jobbiga känslan av mig. Snön på gården höll sakta på att förvandlas från is-snö till kramsnö i den starka solen, himlen babyblå med vita flygplansränder och barnskratt som studsade mellan husväggarna och staketet.
Pratar en stund med J, och när jag sedan börjar gå mot grinden så kommer ett av barnen fram till mig och säger hejdå och vinkar. Jag sätter mig ner på huk framför honom, han är smutsig runt munnen efter att ha ätit grusig snö och han ler stort, sträcker på halsen och vrider på huvudet så att jag ska kunna ge honom en puss och jag pussar hans mjuka kalla kind och säger hejdå och går. Jag vänder mig inte om, men jag känner ändå i ryggen hur vackra dom är, barnen, och hur mycket jag tycker om dom allihop och att min helg inte alls är förstörd utan bara en lagom vila från ett jobbigt men underbart jobb.
Luften är alldeles ljummen, och jag gör mig ingen brådska hem utan sicksackar den långa vägen genom villaområdet med fruktgatorna. PärongatanKörsbärsgatanKrikongatan... Och nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar...(Nej, Nina jag ska inte stjäla din bloggstil med Winnerbäckcitat, jag kunde bara inte låta bli just där :))

Jag har nyss läst ut en bok av Karin Fossum, som jag inte kommer ihåg namnet på nu men iallafall handlade den om att någon försvinner och alla tror att hon är död men så kommer hon tillbaka igen efter ett år som om inget hade hänt (om ni hade tänkt läsa den får ni förlåta mig för att jag skrev det och försöka glömma bort vad ni läst). Jag tror att det är därför jag drömt inatt att Blixten kom tillbaka, vilket är en dröm som jag hade flera gånger i våras men som jag inte drömt på ett tag nu och som alltid rör upp förvirrade känslor när jag vaknar...

Vad jag vill berätta för de döda

2006-01-31T20:46:00.000+01:00

Kära Blixten

Jag har alltid haft en bild av mig själv som en person som inte väjer för svåra saker, svåra känslor, för sorg, men jag tror jag att jag kanske måste revidera den bilden.
När du dog så var jag ungefär som man kan tänka sig, jag stängde inte in saker, jag grät och grät och orkade inte med, kämpade på i ett svart vakum. Jag hade sorg.

När den första fasen sedan gått över, när jag kunde göra saker igen, när jag inte grät varje dag längre och när omvärlden hade börjat glömma bort att jag hade sorg och förvänta sig att jag skulle vara som vanligt, då däremot, så tror jag att jag gjorde något fel.
För jag försökte sörja på lämpliga tillfällen.

Jag tänker att det egentligen är en rimlig strategi, för livet fungerar inte så att man får ha okontrollerad sorg hur länge som helst, så jag försökte inrätta små sorgestunder när jag tillät mig att lyssna på musiken från din begravning (eller annan sorgmusik) och bara gråta. När sorgen kom över mig däremellan så sköt jag den ifrån mig. Och, som sagt, hur ska man göra? Man vill inte precis börja gråta på ett nytt jobb där ingen känner varken dig eller mig, behöva förklara, lämna ut oss..

Problemet med strategin är bara att det finns inte så många tillfällen som faktiskt är ”lämpliga” att sörja på. Inte om man bor ihop med någon, inte om man jobbar heltid. Det finns många skäl att skjuta sorgen ifrån sig;

.. inte idag... jag måste sova, jag är trött, ska upp tidigt...
...anders är glad, vill inte dra ner hans humör,
...inte på jobbet!
...vill inte vara jobbig,....orkar inte förklara...
...inte nu när jag pratar med henne,...det är så sällan vi pratar
...inte nu... om jag börjar gråta kan jag inte sluta

Jag antar att det som hände (och det finns säkert något ord för det på psykologspråk, men man glömmer all psykologi man läst på sin fritid när det gäller en själv har jag märkt) var att jag stände dörren till dig och till ledsenheten för hårt och för många gånger, för nu kan jag inte öppna den själv längre.
Inte alls.
Jag har mina sorgestunder, och det går inte. Det känns inte längre, jag vet precis var det ligger men jag når det inte längre, jag försöker och det går nästan, men just som jag tror att dörren ska glida upp så sjunker alltihop undan och går inte att få tag på.
Extra komplicerat blir det av att det fortfarande går att öppna dörren, bara att jag inte kan göra det själv längre, det ligger helt utanför min kontroll vilket gör att det kan komma närsomhelst. Jag vet inte om det är sunt kanske. Kanske ska det inte kontrolleras, men det känns konstigt att komma åt sina känslor själv, det är en fysiskt obehaglig upplevelse.
Nycklarna till sorgdörren kan se ut precis hursomhelst och verkar inte ha någon som helst koppling till varken dörren eller det som finns därbakom. Det kan vara allt ifrån att någon ofrivilligt råkar göra något på mig som gör en smula ont, eller att någon pratar om muffins, eller vadsomhelst, som triggar igång det där som som sitter strax ovanför naveln och som gör så ont och sen så rinner tårarna och jag får diskret gå till toaletten och skölja ansikten med kallvatten och försöka mota tillbaka det onda, om inte situationen passar.
Och det gör den ju sällan.

Kära Nina (och andra)
Jag misstänkte att den här bloggen skulle bli en sorgeblogg, och jag beklagar om det är mest så du lär känna mig. Jag har massor med andra sidor och åsikter också, och dom kommer nog fram när sorgen fått det utrymme som den uppenbarligen kräver. Ha tålamod!

vad jag vill berätta för de döda

2006-01-20T16:10:00.000+01:00

Kära Blixten

Jag har känt väldigt mycket att du har varit närvarande sista veckan, och jag vet att det beror på att jag har haft skavsårsblåsor på fötterna av de nya skorna. Jag vet att det är bland det värsta du vet när jag har det, och att du hatar mina nya skor nu, men det är lugnt, det har typ gått över nu. Och dom nya springskorna är faktiskt jättesköna, och det funkar med sånna här tjocka skavsårsplåster duvet.
Så ta det bara lugnt min vän.

smulsnö

2006-01-20T13:36:00.000+01:00

Det är återigen mycket snö i Malmö. Statssnön ligger som beige smulpajdeg på vägar och trottoarer, och bilar och människor halkar mycket riktigt runt på den som om det vore margarinklumpar och mjöl.
Träffade en tjej som jag pratade ganska mycket väg på vägen hem från jobbet.
Halkade mig fram till busshållplatsen på Nobeltorget, och när jag stod där och väntade så gick det förbi en man med en stor kamera och ställde sig bredvid busskuren och siktade kameran mot korsningen nobelvägen-amiralsgatan. När jag och mina medväntande medresenärer tittar ditåt ser vi en man komma cyklande i snömodden, hukandes och vinglandes i de starka sidvindarna. På hans cykel satt ballonger fastknutna med snören och fladdrade, och på ballongerna var det ritade figurer och så stod nått som inte gick att läsa. Han cyklade, bilarna tutade ilsket och mannen på andra sidan busskuren fotograferade alltihopa. Det hela var så absurt att jag och den här tjejen började prata med varandra om vad vi såg, och vi fortsatte prata hela vägen hem. Det var himla trevligt, faktiskt.
Annars är jag ju lite trött på att bli tilltalad av främmande människor som om jag vore allas egendom. Jag vet inte vad det är jag utstrålar, men något är det iallafall, för jag tror att varenda förtidigt utskriven psykpatient kan lukta sig till mig på stan. Som förra veckan, när den fyrtionånting manliga busschaffören frågade om vi kunde bli kompisar. Eller han som ringde fel och sen fortsatte prata i en timme eller så. Det finns väldigt många exempel att ta av, tro mig. En tjej med aspergerssyndrom som jag var kontaktperson åt innan (som fortsatte att ringa mig nästan dagligen i två år efter att det var avslutat) sa att hon direkt ville vara min kompis för att jag "såg så snäll ut på ögona"när hon såg mig första gången. Det är väl nått bra antar jag, fast det låter lite som om man prata om en ko tycker jag...

Det är skönt att vara inne när det snöblåser ute. Det är skönt att sluta halv ett en fredag och vara inne och bara ligga i sängen och blogga om ingetsärskilt och fundera på om man ska ha rakt eller lockigt hår ikväll på middagen med jobbarkompisarna.

någon sorts skrivkramp

2006-01-16T18:27:00.000+01:00

Jo, det är nog faktiskt så, att jag har någon sorts skrivkramp. Jag förstår att det kan verka paradoxalt eftersom du just läser något som jag uppenbarligen skrivit, men det ni läser är ett envist försök att jaga bort den. Jag fyller på med ord, och jag tror hårt på min strategi att skriva bort min skrivkramp. Säkert är skrivkramp ett alldeles för starkt ord, det som hänt på senare tid är att jag har hela huvudet fullt med saker som vill bli skrivna, men när jag väl sätter mig för att göra det är det stopp. Varje dag, faktiskt oftast flera gånger om dagen, går jag in på min blogg, öppnar en ny post och... inget.

Nu skriver jag ju dock, och även om jag känner att jag egentligen inte vill publicera det här eftersom det är ganska meningslöst så tror jag att jag ska göra det, kanske det hjälper mot krampen. Jag tror att en del av svårigheten faktiskt är att jag inte kommit på bloggandets teknik ännu, det känns som att jag inte vet vem jag vänder mig till. Det ska väl vara som en sorts dagbok, men det funkar ju inte rakt av. Dagböcker är ocensurerade liksom, detta får ju ändå bli något mer publikt. Jag tycker iallafall att det är lite svårt att formulera mig när jag inte vet vem det är jag tilltalar. Kanske ska jag ändå skriva till Nina rakt av, nu när jag levt av hennes blogginlägg så länge och troget.

Egentligen är det konstigt att jag inte kan skriva, jag tycker ändå händer en del vardagsspännande saker runt mig att skriva om. Idag gick jag tillexempel förbi en polisavspärrad mordplats på väg hem från jobbet, det är ju lite ovanligt (tackochlov kanske man ska tillägga).
Annars händer det faktiskt himla mycket på mitt jobb varje dag, men jag har inte riktigt listat ut hurlångt tystnadsplikten sträcker sig ännu, om jag får skriva om saker som hänt om jag inte nämner namn eller så... Om det är någon som vet så får ni gärna berätta.

Vad jag vill berätta för de döda

2006-01-07T21:12:00.000+01:00

Kära Blixten

Det är några saker jag skulle vilja berätta för dig. (Vilket förstås är ett gigantiskt understatement, eftersom vi pratade i timmar varje dag i sju år, och jag nu inte fått höra din röst på snart 11 månader. Men om jag nu bara fick chansen att summera skulle jag vilja berätta följande)
1.Det gick bra med allting. Jag skrev klart uppsatsen, jag tog examen, fick ut min legitimation, klarade körkortet, hittade lägenhet i malmö, och även om jag har ett mycket underbetalt arbete så har jag ändå mer pengar än jag någonsin haft. Jag kan välja vilken sorts mat jag köper i affären, jag kan köpa ekologiskt, svenskt, bra mat, vad jag är sugen på. Jag slipper euroshopper. Om mina byxor är trasiga köper jag nya, och jag har råd att laga mina tänder, utan att låna pengar. Jag gråter inte längre varje gång jag varit hos tandläkaren, och om jag gör det är det för att det påminner om alla gånger du följt med och tröstat och väntat och brytt dig om och för att jag saknar dig. Det är visserligen mest Anders förtjänst att jag slipper känna mig fattig, men jag är ganska säker på att det här som jag nu räknat upp är saker du blivit glad att höra hursomhelst, eftersom du såg fram emot avslutet på mina studier och min pengabrist nästan mer än jag.
2. Ja, en viss dam(du vet vem jag menar) gjorde som väntat bort sig på din begravning. Eller, gjorde bort sig är kanske inte rätt ord, men hon var precis som man kunde förvänta sig att hon skulle vara... alldeles för mycket, för högt och pladdrigt. Hon blandade ihop mig och Anna t.ex. Jag förstår att det skulle varit svårt eller omöjligt att få henne att inte komma på begravningen, men vissa människor passar sämre på begravningar än andra faktiskt. Hon sprang också fram till mig och frågade med hög och bekymrad röst hur jag skulle klara mig nu utan dig. Jag hade inget bra svar på den frågan. Jag undrar ju det själv fortfarande.
3. Det har kommit marmeladkulor med Tutti-Frutti-smak! Alltså, du vet sånt Tuttifruttigodis, som ursprungligen var en tablettask och sen kom i påse, och nu finns alltså marmeladkulorna. Det bästa av två världar... för dig alltså, jag tycker det verkar som en befängd idé, som om marmeladkulor behövde bli sötare?
4. Egentligen kan jag inte leva vidare utan dig, men jag gör det ändå eftersom jag inte har så många andra valmöjligheter, och det liv jag nu lever för att jag inte har något val är ett bra liv. När jag inte är eländigt olycklig är jag för det mesta glad, lugn och lycklig.
Det finns mer att säga. Jag ber att få återkomma.

Jag antar att jag måste börja skriva bara.

2006-01-05T23:40:00.000+01:00

Jag antar att jag måste börja skriva bara. Utan att tänka så mycket, och utan att förvänta mig att jag ska åstadkomma någon sorts underbar diskbänksrealistisk estradpoesi.
Jag har haft skrivkramp länge. Kanske kommer den att släppa, och då, mina vänner... tror jag att det kommer bloggas mer och fortare än vad ni hinner konsumera. Men det verkar inte bli idag.